I
Eesti Päevaleht för den 23 sept 2015 diskuteras huruvida estniska kulturpersonligheter,
konstnärer, poeter, författare, politiker etc, som avlidit i exil ska återbördas
och begravas i estnisk jord. Åtminstone de kulturpersonligheter som uttryckt
det som sitt önskemål. Deras sista viloplats bör vara i Estland, där de lätt
kan besökas av de flesta estländare. Syftet är patriotiskt - att man ska minnas
och hylla dessa estniska stora förebilder. I Sverige ligger nu många av dessa
kulturpersonligheter på Skogskyrkogården. Utomlands faller gravarna och
kulturpersonligheterna snart i glömska, men i Estland får de en välförtjänt
hyllning.
Så
har t ex Marie Under – en av Estlands stora poeter - önskat att hennes kvarlevor
så snart som möjligt återbegravs i Estland – när landet blev fritt. (Hon dog 1980,
i exil).Hon ville att hon och hennes make skulle begravas i ekkistor och få
vila i deras älskade fosterlands jord.
Intressant!
Fast när blir det stöveltramp och ofrihet i Estland igen?
