Recension i bokbloggen 1 av 3:
Här får vi följa ett färgstarkt livsöde skriven i dagboksform. Alice hamnar från de fattiga arbetarområden Tallinn, Estland till Sverige under 1930-talet då hon flyr ockuperingen av sitt hemland. Vi får genom boken en inblick i en sann historisk händelse som det sällan berättas om i Sverige.
Historien är väl framförd i texten och är enkelt att ta den till sig, man känner med Alice och vänder intresserat blad för blad att följa hennes öde.
NI kan gå in HÄR att läsa mer om vad den handlar om.
Är du historiskt intresserad och gillar bra skönlitteratur är det här en bok jag kan rekommendera.
Fast det är ju felskrivning med "1930-talet". Det rör sig om 1940-talet!
På boktipset.se:
“Boken är intressant, i det att allt ju är självupplevt. Det är dokumentärt, inte något hitte-på. Det är en levande människa bakom orden och bakom upplevelserna, dessutom ett tidsdokument. Torde vara rätt unikt med bevarade dagböcker från den tiden? Kanske skulle boken kunna ges ut i Estland? Intressant också att läsa om hur balterna togs emot 1944, och vad bl a olika tidningar ansåg om dem; detta skulle i dagens Sverige helt klart ha benämnts för rasism. Likadant var det ju skamligt av Sverige att som första land i världen erkänna Sovjets ockupation av de baltiska länderna. Boken är fullt läsvärd, dessutom intressant (med bakgrundsmaterial m m).”
Tillägg 26 okt 2012. Skrivet av f d kollega:
"Boken är verkligen fin. Jätteintressant...... Mycket personlig och rörande."
_ _ _ _ _ _ _
"lördagen den 27:e oktober 2012
Bortom stjärnorna väntar gryningen, Alices livsresa
Jag fick ju en driva böcker att recensera för en tid sedan.
Äntligen har jag tagit mig tid till att läsa ut de flesta men har hittills inte hunnit skriva något.
Bland annat fick jag "Bortom stjärnorna väntar gryningen" av Viia Delvéus, utgiven på Vulkan.
En mycket ambitiös bok som bygger på författarens mammas dagboksanteckningar från förkrigstidens Estland och en bit in i det fasansfulla andra världskriget, som fick den unga Alice att fly huvudstupa i båt över Östersjön för att söka skapa sig en framtid i det neutrala Sverige.
Kanske snudd på överambitiös?
Rent läsarvänligt hade boken inte förlorat något på en hårdare redigering, med lite mer sållning i textmassan men som ett släktdokument med hänvisningar och fotnoter till skeenden runtom i norra Europa har den mycket att berätta oss.
Just andravärlsdkrigslitteratur finns det gott om men just baltstaternas öde har varit en relativt väl förborgad hemlighet för mig.
Ändå har jag haft en ingift faster som flydde från Lettland i roddbåt över till Sverige.
Det här är inte en klassisk krigsskildring på något sätt.
Den tar snarare upp en ung kvinnas funderingar och tankar på sin framtid, sina nöjen och framför allt hennes känsloliv.
Första pojkvännen både dras hon till och försöker slita sig ifrån.
Hon flirtar och dansar med andra men återvänder alltid till sin Aadi.
Tragiskt nog dör han till följd av sin tuberkulos och Alice är förtvivlad.
Så småningom hittar hon en ny man att dela sitt liv med, de får en dotter och stöveltrampet kommer allt närmre vilket leder till den lilla familjens flykt.
Utöver det fascinerande med en röst ur det förgångna, vilket jag alltid gillat, fanns det en intressant passage i författarens avslutande del.
Den om Baltutlämningen!
Jag har aldrig tidigare reflekterat över hur många de egentligen var, eller vilka, som Sverige skeppade hem igen!?
Av de nära 30 000 balter som kommit som flyktingar, skickades lite drygt 140 unga män ut ur landet.
Sju var av estnisk härkomst.
Ett politiskt spel givetvis.
Sammantaget är det ett stycke nutidshistoria, skildrat genom en ung estnisk kvinnas ögon, där mycket litet fokus läggs på omgivningen men desto mer på hennes inre själsliga resa, en resa som inte är odelat positiv.
En dagboksroman, helt enkelt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar