Jobbet med att kolla igenom dokument och foton och mail och
gamla skoluppsatser är roligt, för minnena återkommer. Granskningen hjälper också till att
”lära känna sig själv”.
* * *
I Boken om Alice finns i slutet en bilaga, som är tänkt att
ge bland annat litet omvärldsskildring av hur det såg ut i Estland och i
Tallinn före och under andra världskriget. Estland var inte så välkänt i Sverige
– kanske har denna kunskap ökat något efter Estlands befrielse i augusti 1991.
Jag tänker i alla fall försöka dra mitt strå till stacken för att kännedomen och förståelsen ska öka.
Det är häpnadsväckande att historien upprepar sig. Det som
nu händer i Ukraina, det hände för de baltiska staterna under världskriget:
Ryssland tvingade sig in i Estland och tvingade Estland att ingå ett ”försvarsavtal”
med Ryssland. Det innebar att Röda armén lovade ”försvara” de baltiska länderna
från ”västmakternas angrepp” och skulle ”beskydda” den estniska befolkningens
liv och egendom. Gick inte Estland (och de övriga baltiska staterna) med på en
sådan beskyddarverksamhet, så hotades de med att något betydligt värre skulle
inträffa.
Ett krig skulle ha förintat Estland, så Ryssland ”tilläts” föra in
sina militärbaser på estniskt territorium. Ett hundratal "tekniker" fördes samtidigt
in – senare framkom att dessa tekniker tillhörde sovjetiska
underrättelsetjänsten, vars uppdrag var att inhämta information, men också att
organisera strejker, oroligheter och demonstrationer bland befolkningen.
Historien upprepar sig, således. Ryssland tilläts göra det
då och därför härmar de samma mönster nu.
Inte konstigt att Estland och de baltiska staterna känner
sig mycket mycket misstänksamma gentemot Ryssland. Skillnaden är dock att de
numera är med i NATO.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar